Engineering Science with specialization in Microwave Engineering

TNTEKF10

Fastställd av teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden den 11 december 2001.

Mål Utgående från den grundläggande utbildningen inom ämnesområdet skall forskarutbildningen ge ytterligare insikter och fördjupade kunskaper inom ämnet. Genom handledning och avhandlingsarbete skall doktoranden göras väl förberedd för en kritisk, kreativ och självständig forskningsverksamhet eller för annan yrkesverksamhet, där höga krav ställs på djupgående ämnesinsikt och forskningskunnande. Doktoranden skall även kunna presentera sina mål och resultat i muntlig och skriftlig form för olika målgrupper på engelska, och när det gäller svensktalande doktorander, på svenska. Ämnesbeskrivning Ämnet mikrovågsteknik omfattar komponenter, kretsar och subsystem för mycket höga frekvenser och bithastigheter. Centrala inslag är mätteknik, parameterestimering av icke-linjära aktiva mikrovågskomponenter, krets- och systemkonstruktion, kretsintegrationsteknik samt CAD-teknik för mikrovågskretsar. Forskningen knyter an mot framtida system för telekommunikation, såväl av typen radio som fiberoptiska system, och har kontaktytor mot framför allt informationsteknologi (signalbehandling) och materialvetenskap (komponent- och tunnfilmsteknik). Behörighet "För att bli antagen till forskarutbildning krävs det att den sökande 1. har grundläggande behörighet och den särskilda behörighet som fakultetsnämnden kan ha föreskrivit, och 2. bedöms ha sådan förmåga i övrigt som behövs för att klara utbildningen." (Högskoleförordningen 9 kap 2 §.) Bedömningen av "förmåga i övrigt" görs av prefekten efter samråd med handledarna i ämnet inför antagningsbeslutet. Grundläggande behörighet. Grundläggande behörighet har den som har gått igenom grundläggande högskoleutbildning om minst 120 poäng eller som i annan ordning eller utom landet har förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper. Om det föreligger särskilda skäl, får fakultets-nämnden för en enskild sökande medge undantag från kravet på grundläggande behörighet." (Högskoleförordningen 9 kap 4 §.) Särskild behörighet Särskild behörighet har den som på ett tillfredsställande sätt förvärvat kunskaper omfattande minst 80 poäng inom ett för mikrovågstekniken relevant område. Särskild behörighet anses den ha som endera a) avlagt civilingenjörsexamen vid svensk teknisk högskola (F-, E-, Y-, E-, eller IT-programmen) och därvid läst tre eller fler kurser i mikrovågsteknik eller angränsande ämnen, b) avlagt högskoleexamen på naturvetenskapligt program och därvid läst tre eller flera kurser i mikrovågsteknik eller angränsande ämnen, c) i annan ordning inom eller utom landet förvärvat kunskaper av i huvudsak samma omfattning, särskilt inom mikrovågsteknik. För övriga inriktningar och program krävs för särskild behörighet viss komplettering. Upplysningar i individuella fall lämnas av professorn i ämnet. Antagning Den som önskar bli antagen till forskarutbildning i mikrovågsteknik skall ta kontakt med professorn i ämnet och därefter inlämna en anmälan till Institutionen för materialvetenskap. Detta kan göras när som helst under året. I samband med antagningen skall också en plan upprättas för finansiering av såväl forskningen som doktorandens egen utkomst. Utbildningens uppläggning Utbildningen omfattar dels laborativa och teoretiska kurser, litteraturstudier, seminarier och föreläsningar, dels forskningsarbete som leder till en avhandling. Den som innehar doktorandtjänst skall normalt utföra viss institutionstjänstgöring som avser utbildning, forskning och administrativt arbete. För varje forskarstuderande skall vid antagningen upprättas en individuell studieplan. Den individuella studieplanen skall fortlöpande ses över och årligen revideras av huvudhandledaren i samråd med den forskarstuderande och ev. annan handledare. Betydelsefulla ändringar och eventuell oenighet om den individuella studieplanen skall rapporteras till prefekten, eller om så bedöms nödvändigt, till forskarutbildningsutskottet. Kurser som ingår bland dem som givit särskild behörighet får inte tillgodoräknas i den individuella studieplanen. Kursdelen av utbildningen har normalt sin tyngdpunkt under den första delen av studietiden. Undervisningen Undervisningen i forskarutbildningen kan meddelas i form av handledning, föreläsningar, seminarier och laborativa kurser. Undervisningen ges i den omfattning tillgängliga resurser medger. Delar av kurslitteraturen förväntas doktoranden inhämta på egen hand. Träning i sådana självständiga studier utgör ett väsentligt moment i utbildningen. Den forskarstuderande skall ta del i den vetenskapliga aktiviteten på institutionen bl.a. genom att aktivt delta i seminarier och bevista gästföreläsningar. Kurser De kurser som ingår i den individuella studieplanen kan vara anordnade såväl inom som utom institutionen. För doktorsexamen ska kurser motsvarande 50 - 60 poäng ingå. Normalt tillämpas den övre gränsen för teoretiskt inriktat forskningsarbete och den undre för experimentellt inriktat forskningsarbete. En del av dessa kurser kan inhämtas bland avancerade kurser i den grundläggande utbildningen. Kurserna fördelar sig på baskurser och särskilda kurser i form av antingen läskurser eller föreläsnings- och seminarieserier. Baskurser Baskurser syftar till att ge doktoranden en solid grund för vidare breddning och fördjupning. Följande typer på kurser är att betrakta som baskurser: mikrovågsteknik, millimetervågs- och infrarödteknik, elektromagnetism, antennteori, VLSI, telekommunikation, optoelektronik och fiberoptik samt halvledarfysik. Kursernas omfattning kan i viss mån anpassas efter den studerandes önskemål. Sammanlagt bör baskurserna omfatta 30 poäng för doktorsexamen och 20 poäng för licentiatexamen. Särskilda kurser Särskilda kurser kan vara inriktade mot att ge en bred kunskapsbas, s k breddande kurser, eller de kan vara inriktade mot avhandlingsarbetet, s k fördjupningskurser. Kurser kan också vara av allmän natur, s k övriga kurser. Exempel på önskvärda övriga kurser är dokumentationsteknik, pedagogik, engelska, projektledning och vetenskapligt skrivande. Om doktoranden valt en teoretisk inriktning på forskningsarbetet är det önskvärt med någon eller några kompletterande kurser i matematiska metoder, för exempelvis beräkning av elektromagnetiska fält. Exempel på breddnings- och fördjupningskurser är:  Höghastighetskomponenter  Aktiva antenner  Icke-linjära effekter i halvledarkomponenter  Adaptiva antenner  Optoelektroniska komponenter  Sensor array processing  Mikrovågssystem  Adaptiv signalbehandling  Radarteknik  Halvledar och tunnfilmsteknologi  Datorsimuleringsmetoder för halvledare  Elektrisk mätteknik Kurser från andra ämnen som t.ex. teletransmissionsteori kan också ingå. Forskningsarbetet och avhandlingen Forskningsarbetet skall resultera i en vetenskaplig avhandling som skall försvaras vid en offentlig disputation. Forskningsuppgiften kan utföras såväl enskilt som i samarbete med andra inom eller utom institutionen. Doktoranden skall dock tränas till en självständig forskningsinsats. Fordringar för doktorsexamen För doktorsexamen fordras dels godkända prov på de kurser som ingår i den för varje doktorand fastställda individuella studieplanen, dels godkänt disputationsprov. Avhandlingen skall antingen uppfylla krav som kan ställas för publicering (i sin helhet eller i sammandrag) i internationella vetenskapliga tidskrifter av god kvalitet, eller utgöra en sammanfattning av vetenskapliga uppsatser med motsvarande kvalitetskrav (sammanläggningsavhandling). Fordringar för licentiatexamen En etapp i forskarutbildningen om minst 80 poäng kan avslutas med licentiatexamen. För detta erfordras att doktoranden erhållit betyget godkänd dels på de kurser som ingår i etappen och dels på en vetenskaplig uppsats som motsvarar studier om minst 40 poäng. Prov inom utbildningen Prov på genomgångna kurser kan vara skriftliga eller muntliga och anordnas efter överenskommelse mellan huvudhandledaren eller annan betygsbestämmande lärare och doktoranden. Proven bedöms med något av betygen godkänd och underkänd. Beteckning på examen Doktorsexamen inom teknisk-naturvetenskapliga fakulteten benämns filosofie doktorsexamen eller teknologie doktorsexamen. Det senare gäller den som antagits till forskarutbildningen med civilingenjörsexamen eller högskoleingenjörsexamen (120 poäng) som behörighetsgrund. Examensbeteckningen skall anges redan i antagningsbeviset och i den individuella studieplanen. Efter dispensansökan kan dock filosofie doktorsexamen avläggas av den som antagits till forskarutbildning med civilingenjörsexamen som behörighetsgrund och vars doktorsexamen avser icke-tekniskt ämne. På motsvarande sätt kan beteckningen teknologie doktorsexamen efter dispens användas för den som antagits till forskarutbildningen med teknologie magisterexamen eller motsvarande som behörighetsgrund. Dispens beviljas av fakultetsnämnden, dock senast i samband med utseende av fakultetsopponent och betygsnämnd. Motsvarande gäller i fråga om licentiatexamen. Övrigt Ytterligare upplysning kan erhållas från Institutionen för materialvetenskap, Box 534, 751 21 Uppsala. Tel: 018-4713228, (professorn i ämnet) Tel: 018-4713086 (studierektor för forskarutbildningen)